Kaross dimensioner -
> Hjulbas: 2.650 mm.



> Spårvidd Fram: 1.430 mm. > Spårvidd Bak: 1.360 mm.



> Total längd: 4.787 mm. > Total bredd: 1.710 mm.


 
Karosstyp och karossmodifieringar -
> Två dörrars sedan med 4/5 säten. Sammanhängande kaross, svetsförstärkt i fogar och skarvar för en styvare kaross. Hjulhusbak breddades 2" för att få
   plats med de 8,5" breda fälgarna, detta gjorde man med originalplåten genom att massera/knacka ut den. Man valsade även ut framskärmen för att få bättre
   svängradie samt plats för det större hjulet. Man skar bort och jämnade till de inre skärmkanterna på bak- och framskärm. Man syradoppade kaross,
   motorhuv, bagagelucka och dörrar för att vinna vikt.
   
Chassi och utseende -
> Aluminium skyddsbur av tyska RUBI, buren var i 20 delar och vägde endast 22kg, skruvad i karossen. Fanns även en annan typ av bur tillverkat av tyska
  Matters som även den var av aluminium fast inte med lika tjockt gods och med färre stag och som även var ett billigare alternativ än RUBI-buren.
  Skyddsburen gjorde även karossen mer styvare än vanligt. En skyddsbur för 244 fanns även inklassad.

  (om man kollar på exempelbilderna här under på IPS Motorsports bil som man tävlade med 1983-1984 så ser man skillnaderna på det två olika skyddsburarna)









> Fanns även en tidigare modell av skyddsbur som man använde i Volvobilarna 1983 av märket Matter, som även den är tysktillverkad. Den var mindre och rören var av stål
   och grövre dimension samt inte lika många stag.


 
> Stag för styvare framvagn och kaross. Övre stag som monterades mellan torpedvägg och fjäderbenstorn i motorrummet. Undre stag som monterades mellan
   motorbalk och casterstags-fästet, då på undersidan. Detta är ett Volvo Originaltillbehör.



 
> Den korta fronten. Man lät ta fram huv och bagagelucka i tunnare plåt (aluminium var ej tillåtet). Alla grupp-A bilar tävlade med denna front (tidigare bilar under
  1983 körde med den långa fronten) som skulle göra bilen lite mer aerodynamisk.


 
> Huvlås för att snabbt kunna öppna motorhuven vid depåstopp, placerades alltid i varje hörn på motorhuven Originallåsningen togs bort helt och hållet. Det fanns olika varianter av huvlås.



 
> Låssprint för baklucka.


 
> Lyktglas i plast, samma gjutning och modell som originalglasen. Skall alltså ej förväxlas med Canada-modellen!


 
> Tunnare specialrutor runt om på bilen, värmeslingor i bakruta. Bakruta från Volvo 140 förekom med då den rutan var utan värmeslingorna som var en
   standard på Volvo 240 i sig. Dörr och bakre sidorutor kom från Sunex.


 
> Snabbtankningssystem med högeffekts bränslepumpar, tog 20sek. att tanka full tank för funktionärerna. Alla bilar hade för det mesta olika konstruktioner på
   sina bränslesystem samt placering av tankhålen. Men oftast placerades hålen som visat på bilden här på bild 1.
 
   På en och annan bil har hålet placerats mellan baklyktorna (där nummerplåten vanligtvis skulle sitta), som Magnum Racing teamet 1985 körde med. Eller
   så placerades hålen på nederkanten av bagageluckan, denna variant körde det Belgiska teamet med 1984, samt Mark Petch teamet i Australien 1985 (detta
   var då samma bil).




 
> Brandsläckarsystem och strömbrytare. Mestadels monterat på torpedplåten under ruta på vänster sida. Olika varianter fanns, just Magnum Racing hade lite
   som ett signum att göra en försänkning i torpedplåten på sina bilar. Detta gör det väldigt lätt att oftast känna igen just en Magnum Volvo!



 
> Volvos egna downforce vinge i plast, grupp-A. Totalbredd 140cm, 84cm respektive 85cm mellan monteringsbultarna. Till vingens båda fötter fanns sex
   mellanlägg i form av kilar. Beroende på hur dessa monterades kunde vingens vinkel justeras. I praktiken körde man alltid med maxvinkel på vingen. grupp-A
   vingen kom sent 1983 så innan dess körde man utan vinge.



 
> Recaro Racing stol i kevlar med 6-punktsbälte, som fästes i öglor som satt monterade i hatthyllan. Olika märken förekom på bältena, tex. Sabelt.



 
> Racingratt med tre till fyra ekrar på specialrattnav. Man körde med R-sport- eller Momoratt i mocka eller läder.



 
> Varierande mätare, varv-, bränsle-, oljetryck-, olejtemp-, turbotryck-, vatten- och batterimätare som satt monterade på en plåt som satt skruvad i original
   instrumentbräda.

   Här under visar man den stora variationen på hur instrumenteringen kunde se ut i det olika bilarna som man tävlade med. Bilderna visar några av de mer
   kända bilarna, team och bil står presenterat ovanför bilderna.

   Instrumenteringen som visas på bild 5 och bild 6, en utveckling från Volvo Motorsport, som kallades VMS Gen4 instrumentering. Detta var ett avancerat
   system som tagits fram av Lasse Sandberg och Kent Melin på Volvo Motorsport. Instrumentet bestod av lysdioders, röda och gröna, som varnade vid fel
   och som kunde nollställas med den röda knappen i mitten. Förövrigt byggdes det inte många av detta instrument, uppskattningsvis 10 exemplar men
   förmodligen mindre.

   Detta system kan endast påträffas på två bilar idag, på bilen #605 som vilar på Volvos museum och på Torbjörn Johanssons grupp-A rallybil. Vad som sedan
   är känt är att detta system heller aldrig förekommit på någon annan tävlingsbil. Man producerades endast detta instrument under 1986, en instrumentering
   som man lätt kunde hålla koll på jämfört med att ha ett flertal olika mätare.
 
TL Racing TL003 1984 Volvo Dealers Belgium #406 1984
Magnum Racing 1985 Eggenberger Motorsport #502 1985
RAS Sport bil #602 1986 RAS Sport bil #604 1986
Volvo Motorsport #605 1986 "Musée bilen" VMS Gen4 Instrumentering 1986

> Pneumatisk lyftanordningar fram och bak för användande vid depåstopp, gick på tryckluft och kopplades in via en port som oftast var placerad på frontplåten
   under rutan framtill, porten satt oftast placerad på högersida.

   Det fanns 2 olika dimensioner på dessa luftdomkrafter, den större versionen tex. krävde 20bars tryck för att lyfta bilen i depån.

   Bilden här under på luftanslutningen är en av de bilarna som gick i Australien 1986, unikt för de bilarna var att man placerade anslutningen långt in på plåten
   under rutan jämfört med de Europeiska bilarna. Tredje bilden avslöjar hur Magnum Racing placerade sina luftanslutningar, i en nedsänkning i torpedplåten
   under rutan menas RAS teamet på andra bilden placerade sin rak på torpedplåten. Infrapaint Volvon från 1983 hade sin luftanslutning innanför tanklocket.
 
Kaross utföranden -


> Det Svenska företaget Dekaltrim.nu säljer Nordica Stripes komplett till Volvo 242 och 244. (klicka på bilden för att komma till deras hemsida)   
            


 
> Tidiga bilar från 1983 hade en gammal stålbur av märket Matter eller annan konstruktion, som då var godkänd av FISA. Man hade heller ingen vinge på bilen. Detta kom i mitten på 1983.
    De bilar som visas här på bild i följd är TL Racing, IPS Motorsport och Sportpromotion. Även alla bilar hade Compomotive Turbo fälgar. Dessa bilar var även väldigt standard på denna tid,
    man hade vanlig stålbakaxel, vanliga länkarmar, som visserligen var förstärkta, och till en början bara centrumbultsnav som satt monterade på det vanliga 5-bults navet.



 
Volvo Dealer Team Belgium / GTM Engineering -



Hade helröd kaross och texten 'dealers VOLVO belgium' på bakskärmen, detta var ett av det tidigare Volvo stallen. Guy Trigout Motorsport (GTM) fick 1984 2st karosser samt delar från Volvo Motorsport(VMS) till att bygga till ETC. Teamets namn var då 'Volvo Dealer Team Belgien'. Sponsorer var bla. Pirelli, Bilstein, Castrol och Champion. Bil #21 # (#A406), Bil #22 (#A405)

Förare var följande: Pierre Dieudonné, Jean-Marie Baert, Bernard De Dryver, Patrick Neve, Jean-Marie Pirney, Michel Delcourt och "Davit".
Volvo Dealer Team Europé / Eggenberger Motorsport -



Hade helvit kaross med halvröd front och bakspoiler samt röd längs ovan tröskel, och med texten 'VOLVO DEALER TEAM EUROPE' på bakskärmen. Sponsorer var bla. Pirelli, Mobil, Recaro, Champion och Bilstein.

Förare var följande: Thomas Lindström, Gianfranco Brancatelli, Siegfried Müller Jr. och Pierre Dieudonné.  Carlo Rossi och Didier Theys deltog på Spa 24h.
Volvo Dealer Team Europé / R.A.S. Sport (Ring Auto Sport) / Nordica -







Hade helvit kaross och Nordica Warstripes längs sidan med en stor "NORDICA" dekal på sidan. Nere på tröskeln hade man texten 'VOLVO EUROPE DEALER TEAM' samt flaggor för representerade nationer. Sponsorer var bla. Pirelli, Bilstein, Champion, Castrol och Nordica.

Förare var följande: Johnny Cecotto, Thomas Lindström, Ulf Granberg och Anders Olofsson. Didier Theys och Mauro Baldi deltog på Spa 24h. Mauro Baldi och Peggen Andersson körde senare de tre sista tävlingarna av ETC 1986.

Att skilja bilarna åt var lätt, det men kunde kolla snabbt på förutom bilens siffra, var window-
streamern (den stora dekalen längst upp i framrutan), Bil #1 (#601) hade vit dekal, Bil #2 (#602) och hade blå dekal, Bil #3 (#605) hade gul dekal.

Och anledningen till att man nu ser fyra bilar är enkel, på Monza 1986 så brann Bil #2 (#602), nästa bil med #2 (#604) kom in som en testbil, med kaross byggd av Magnum Racing.

Australian Volvo Dealer Team (AVDT) -





Hade också helvit kaross och Nordica Warstripes längs sidan av karossen precis som R.A.S. Sport bilarna, och med texten 'VOLVO DEALER TEAM' på framskärmen. Sponsorer var bla. Valvoline, Travelodge. (lägg märket till skillnaden på Nordica dekalen mellan bil #10 och bil #4) 

Förare var följande: Robbie Francevic och John Bowe. Alfredo Costanzo, Neville Crichton och Graham Mcrae körde endast på Bathurst James Hardie 1000 och Sandow Castrol 500.